Dagens Nyheter – 6 oktober 1865, sida 1

En annan slipare sade: Det är ett förstörande yrke. Det skadar på två sätt. Först måste man stå framlutad öfver det och taga all styrkan ur bröstet, och det är mycket tungt. Sedan så skadar det andningen i anseende till stålet och svafvellukten. Ångan stiger upp och för med sig sten och jern som kommer in uti en och sätter sig der alldeles som det vore sjelfva stålet. Men känner det med smaken och kan spotta ut det alldeles som man skulle spotta stål. Vid fyrtio års ålder hade jag fått det — asthma kalla vi det; det fins ingen bot för det. Sliparens barn är sålundai födseln dömdt att köpa sitt lifsuppehälle för priset af en asthma, mot hvilken det ej fins bot, af all kunskap som gör menniskan bättre, och af en tidig graf. Vårt parlament, vårt öfverhus af bara pärer och vårt underhus af baroner, adelsmän och deras slägtingar eller medintressenter hafva känt allt detta elände öfver tjugu år, men hafva icke gjort någonting dervid. De hafva haft sina söner att sörja för, de hafva slipat ihop anslag åt dem såsom tjenare i flottan, armeen, staten och kyrkan, och så länge de icke se att det blir restantier på skatterna, så skänka de endast då ett ögonblicks uppmärksamhet åt millionernas lidanden, när dessa millioners jemmerrop ljuda i samlad chorus för adelns hårda öron och det anses nödigt att kasta ut en bit förordning för att tysta de suckande munnarne. DA NNGREersReedeeneäsete NN