Dagens Nyheter – 6 oktober 1865, sida 1

MRS ARR TR RR RR RR CR RIIS utan fortfor att tänka på sin egen och sina kamraters belägenhet. — Ha ni sett nog nu? frågade han efter förloppet af några minuter. Man svarede honom med en mängd entuslastiska utrop. — Godt! godt! mumlade Miguel. Med hvad som fins i guldtunnan skulle vi kunna köpa tre fjerdedelar af allt hvad vi nu se, Och då de andra i sin förundran glömde sig Gvar alltför länge, tillade han tvärt. — Vänner! vi ha inte kommit hit för att gapa och bli begapade. Låtom oss tala och handla, som det anstår män. — Vi äro färdiga, svarade de andra tre. Sedan en minut eller par hade Malgache satt sin hand öfver ögonbrynen, för att kunna se bättre, och hans örnblick genomspanade slätten. — Se er noga omkring, så bli ni varse något! sade han. Mornaix, Roger och Grelot hadel till sin disposition tre par de förträffligaste ögon i verlden, men de voro icke i stånd att upptäcka någonting särskildt anmärkningsvärdt bland den oändliga massa detaljer som tillsammans bildade den storartade tafla de hade framför sig. — Leta icke, återtog Miguel, hör heldre på hvad jag säger och följ riktningen af min revolver . . . Der har ni vägen, som går från Bendigo till Melbourne, se ni den? — Ja visst. — Den slingrar sig fram ur skogen der borta mellan strömmen och den der lilla höjden, på hvilken gummiträden äro afhuggna . . . Ni se den väl? — Vi se den,