Dagens Nyheter – 4 oktober 1865, sida 1

en bra flicka, ska jagl säga! En riktig Guds engell , .. Han afbröt sig tvärt, såg på mig och återtog: — Men säg mig då, hur det förhåller sig. Det tycks som ni skulle ha gjort den stackars lilla mamsellen stor sorg, — Vänd steken, Legoffl Nannon och jag, vi skola bli man och hustru, vi. Våra enskilda angelägenheter angå ingen annan än oss . . Säg mig blott, hvar ni har träffat henne. — Jo, på ångfartyget, snm förde oss öfver till Melbourne, Om jag hade stått på benen skulle jag bestämdt ha ramlat omkull, Nannette var då i Australien! Jag inandades samma luft som hon! Ingen annan än jag skulle kunna råka ut för sådana äfventyr, derpå är jag säker. — Legoff, vind steken, återtog jag otåligt (förhållandet var verkligan, att steken höll på att brännas vid): Säg mig allt hvad ni vet, och hvarför Nannon skrifver bref till er, Är ni slägt med henne? . . . Men om kreaturet är någorlunda genomstekt, kamrat, så ge mig en bit att äta, ty jag håller på att förgås af hunger. Sedan verldens skapelse har väl aldrig en matbit smakat en menniska så bra som den skifva stek, Yvon gaf mig. Herr Piedaniel bjöd på middag en gång om året, men de läckerheter, som dervid spenderades, kunde icke på något sätt jemföras med denna stekbit, Jag bad att få mera, Hör nu på, hvad Yvon Legoff berättade mig med munnen full af mat, ty han hade god aptit. Jag vet icke, om det är Aurayvisan, som ingifvit pojkarna der i trakten ett sådant begär