Dagens Nyheter – 3 oktober 1865, sida 3

net, hvarför kejsaren icke visste något om porträttet : förrän det var färdigt och förevisades honom i Tuillerierna. Porträttet fördes in i ke:sarens kabinett på en morgonstund straxt efte: det kejsaren stigit upp från sitt skritbord, de; ban arbetat bela natten. Napoleon blef förtjust öfver den utemor dentliga likheten och komplimenterade David för hans arbete. — Men, sade han — mina ögon äro för matta. Se på mig nu, jag har arbetat hela natten, men ändå se mina ögon icke trötta ut. Hvem har beställt porträttet? Icke är det jag. eller hur? — Nej, Sire, jag har målat det åt lord Douglas, svarade David. — Huru, David? återtog kejsaren mulnande — Skall en engelsman hafva det? — Sire, han är en af ers majestäts ifrigaste beundrare, och måhända franska konstnärernas frikostigaste Mecaenas. — Näst mig ändå, inföll Napoleon häftigt och tillade efter ett ögonblicks tystnad; — David, jag behåller detta porträtt och gifver dig trettio tusen francs för det. — Ers majestät, det är wig omöjligt, jag har redan utbekommit mitt honorarium. — Porträttet skall icke sändas till England. Jag återsänder lorden sina penningar! utropade kejsaren. — Ers majestät vill säkert icke vanhedra mig, stammade David. — Visserligen icke; men jag vill heller icke att Frankrikes fiende skall ega mig ens på duken, återtog Napoleon och riktade med den kejserliga foten en spark mot taflan, som dervid bekom ett stort hål. Utan att säga ett enda ord vidare gick kejsaren derefter in i sin våning och lemnade sällskapet slagna af häpnad. David återförde sin tafla hem till sig, der han så godt sig göra lät reparerade skadan, hvarefter porträttet sändes till lord Douglas. Nu vet man icke hvad som gör taflan dyrbarast, antingen dess konstnärliga värde, eller minnet af den kejserliga sparken. ANDAS AEEE ER