Dagens Nyheter – 2 oktober 1865, sida 3

det som hade Per Nilsson endast ämnat tillställa en muntration, en sensation om man så vill, och dermed allt. Votering företogs och alla rättsinnade skyndade sig, att med helig vördnad bevara adelns medfödda, sekelgamla rättigheter. Hr Tornerhjelm ansågs som en öfverlöpare; men det hela var en farce i en akt, en representation i riksdags-equilibristeri och taskspelarkonst. En och annan sensibel sfrökent blef emellertid rädd och höll på att dåna, Saken har det oaktadt sin allvarsamma sida, som väl behöfver minnas. Vid landstinget hafva inga frågor af större vigt dessutom förekommit. Folkskolefrågan undanskjutes och man är rädd att begå någon sottise genom att bevilja anslag till de barmhertighetsinrättningar af flera slag, som under sednare åren uppstått i Skåne. Man skulle, sin vana likmätigt, vara mera mån om kreaturens vård, och en motion om ett — länslasarett för obotligt sjuka djur hade blott den olägenheten att vara väckt af orätt person, en mycket talför landtbrukare Hagman. Han blef också för omaket utsatt för en ganska lyckad och muntrande drift af hr Tornerhjelm. En fråga om inrättande at ett manilla för blinda och döfstumma hade vid sista landstinget blifvit öfverlemnad till en komitå; men det befanns att den icke nog tydligt uttalat gig, hvarföre en annan tillsattes, måhända med samma resultat, ehuru saken synbarligen hade understöd af landstinget, oaktadt ifrågavarande anslag gå på hundra tusen riksdaler. Den vanliga parlamentariska cenigheten tycks ha egt rum, ehuru utanför tinget åsigterna i landets stora fråga delat medlemmarne i två stora grupper. De välborna hafva gått sina vägar, under det de andre efter plenum haft rätt intressanta öfverläggningar. Hoppet om förändring fortlefver lika oförminskadt som då jag i fjol var här nere och man tröstar sig med att den skånska adeln, som nu här i Malmö är deciderad för motstånd, skall i Stockholm komma på andra och bättre tankar, Bland anekdoter som cirkulera i detta afseende, har jag hört att en ung men sjelfständig grefve P. på S. nyligen samtalat med den i Snällposten icke obekanta signaturen grefve A. P. om möjligheten af ett upplopp i Stockholm ifall förslaget föll. — Ja, då reser man sin väg, svarade grefve A. P. Härtill genmälde grefve P., att fom man anser sin mening riktig, bör man stå och falla med den. Detta svar visar att intrigmakarne icke äro så absolut rådande ens i Skåne som de skulle önska, Ett ministerium Eric Sparre— A. Posse, som skulle blifva en följd af förslagets fall, skulle sannolikt icke blifva långlifvadt. De äro ingendera någon Bismarck, och för en sådan hafva vi icke heller behof. Bland vid landstinget framträdande personligheter har jag serskildt observerat en ung baron Platen, son till sjöministern, Han lär mycket intressera sig för länet, har ett ledigt och behagligt framställningssätt och hans uppträdande väcker förtroende, hvarföre utsigt finnes, att i honom ega en framtidsman. De personer inom tinget, med hvilka jag samtalat, anse honom konservatif; men han lär icke hafva de vanliga junkeranlagen och icke heller vara något blindt redskap i de tongifvandes hand. An reroir. Dumniel.