Dagens Nyheter – 29 september 1865, sida 3

hoppade upp på sin häst, hvarefter det i carI ricr bar i väg till närmaste stad, der den sköI na fresterskan tog in på ett hotell med sin I betjent. Dagen derpå kom också pastor Crosse till staden, för att taga vara på rymmerskan och betjenten, och snart fick han reda på deras vistelseort. I vredesmod lät han häkta Smith och anklagade honom inför domstolen att hafva enleverat hans dotter; men vid förhöret utröntes det att Smith var oskyldig och ännu på hotellet förblifvit samma ståndaktige Joseph som förut, hvarför han frigafs. Pastorn afskedade då Smith ur tjensten och begaf sig hem med sin dotter; men vid hemkomsten förklarade hon, att hon vid första tillfälle återigen skulle taga till flykten för att söka upp sin kärleks föremål, den vackra betjenten. Inseende att här icke fanns mer än ett botemedel skickade pastor Crosse efter Smith och frågade om han ville bli hans måg. Det var ett förslag på hvilket Smith tyckte sig kunna lyssna, och kort tid derpå reste de unga tu till London, der vigseln försiggick i Allhelgonakyrkan. Ryktet om den romantiska händelsen hade föregått brudparet, som vid ankomsten till kyrkan helsades af en stor mängd folk. Då de unga tu efter vigseln kommo ur kyrkan hade folkmassan ännu mer förökat sig och hvar de tågade fram voro fönsterna uppfyllda af menniskor, ja till och med uppe på taken hade folk krupit upp. Från folkmassan på gatan skallade hurrarop och rop af: Lefve betjonten! Bra gjordt George! Från kyrkan begaf sig brudparet till en slägting, der de skulle slå sig ner för några dagar. Folkmassan följde dem dit och fortfor der med sina hyllningsrop, så att brudparet till sist måste träda ut på en balkong och visa sig för folket, som då uppstämde ett dånande hurra, och jublet var långt större än orm det varit kungliga personer som visat gig. Smith höll ett kort tal till folket och tackade för dena hyllning, som visats honom och hans brud. 5edan folkmassan efter talet ännu en gång utbragt ett: Lefve betjenten och hans brud!4 skingrade den sig och de unga tu fingo i ostörd ro njuta af sin lycka. Några dagar derefter skulle herr och fru Smith afresa till kontinenten, för att en kort tid lefva för sina nö; jen, men dessförinnan blefvo de ännu en gäng föremål för allmänna uppmärsamheten. En karl, som gaf sig ut för balladsångare, hade sålt sånger och sjungit dem på gatan samt sålunda förorsakat folkskockningar. Bland sångerna var en som handlade om misgs Crosse och betjenten. MHärför var syndaren uppkallad i rätten dagen efter bröllopet, då han af megistraten dömdes att plikta blott en shilling. De nygifta voro närvarande vid rätten, ehuru ej direkt intresserade i målet, utan för att af magistraten emottaga den uuga fruns förmögenhet, utgörande öfver 50,000 rdr. Ny olycka på Alpermwa. Underrättelser från Erlangen omnämna, att två theologie studenter, Chrestin och Hinsch, bestigit Grossvenediger, åtföljda af en vägvisare från ; Neukirehen, vid namn Nussbaumer. Vägvisaren hade försäkrat studenterna att de icke ; i skulle löpa någon fara, hvarefter de begåfvo ; I sig i väg, och uppnådde bergets spets vid midI i I Re —— ——— I — — — — A— 20 vve. mm MH — — — Hmmm RR mm nn AR Enn RE ne Bonn I dagstiden. Under nedstigandet gingo de öfver : jen afgrund på en brygga bildad af snö och ! jie, Chrestin och Nussbaumer lyckades komma I öfver; men isen brast under Hinsch och han I störtade ped omkring hundra fot; men utan att svårt skada sig i fallet. Den olycklige ; unge mannen fastnade mellan två klippspetsar, j j j hvilka förhindrade honom att falla djupare. I Man hörde hans rop på hjelp och hans till linnagifvande att han hade båda armarna Vägvisaren, som begått den oförsigtigheten att icke binda bergsvandrarne tillsamman, hade äfven uraktlåtit att taga en lina med sig. Han ropade nu ned till Hinsch att de måste gå att skaffa ott tåg och att de icke kunde återkomma förr än om åtta limmar. Jag kan inte hålla ) ut så länge, helsa till mina föräldrar! ljöd svaret der nerifrån. En filt kastades nedtill den olycklige; men han fick ej tag uti den. : Derpå begåfvo sig Chrestia och vägvisaren ! hastigt ned till en herdekoja vid bergsfoten; men der fanns olyckligtvis intet rep, utan miste de gå ända till Neukirchen, dit de avlVinde först sju timmar efter olyckshändelsen. : Vägvisaren nekade nu att åter bestiga berget, ! men Öhrestin återvände genast, åtföljd af fem man, och uppuådde afgrusien klockan åtta på morgonen. in af Curesvins följeslagare hissades ned omkring femtio fot; men kunde icke komma längre, ty remnan blef sedan för trång. Han kunde emellertid se den olyckliga Hinsch, hvars hufvud hängde ned på skuldran, och hvars ansigte utvisade att ban för längesedan var död af köld. I I agala Nvuhaofor m m