Dagens Nyheter – 29 september 1865, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. En roman i verkligheten. I grefskapet Surrey i England lefver en pastor Robert Crosse. Pastorn har ett enda barn, en dotter vid namn Jane, tjugofem år gammal. Svärmisk till naturen uppjagades Janes fantasi ännu högre genom romanläsgviag, som utgjorde hennes käraste tidsfördrif, och följden blef att hon dag och natt drömåe om kärlek, djupa passioner och äfventyr. Om dagarna svärmade Jane omkring i skogen och på ängarna, för att söka det efterlängtade idealet; men hon mötte blott oppnästa och fräkniga bondpojkar, hvilka omöjligt kunde förverkliga hennes dröombilder, bur hon än bemödade gig att i dem so hjeltar och riddersmiän. En dag flyttade den gamla betjenten, och i hans ställe kom en ung betjent vid nama George Smith till gården. Den adertonärige Smith var en siällig yngling med vackra drag och lifiiga ögon, uch nu dröjde det icke länge förrän Jane funnit sitt ideal. Dagligen företog hon spatserridter ut kring fadrens egor och all var Smith henne följaktig. I början red !. visserligen på vederbörligt afstånd, som en bojent bör göra; men på Janes anmoden minskades afståndet, och tiil siut red betjeulen vid matmodrens sida, underhållande henne så sodt som möjligt med en liflig konversation. Aed hvarje dag blef Janes ögonkast allt mildare; men Smith förblef ändock lika vördnadsfu!l som vanligt, och det var blott för att åtlyda sin unga matmoders befallning som han fortfor att konversera med henne på deras gemensamma spatserridter. Vid ett sammaniräffande i trädgården en vacker eftermiddag föreslog Jane den unga betjenten att My med henne, för att på en aflägsen ort lefva endast för kärleken; men oaktadt Jane inlade det mest smäktande uttryck i sina vackra ögon, oaktadt rodnaden, som vid tillfället purprade hennes kinder, gjorde henne utomordentligt vacker, motstod dock Smith hennes böner och talade om sina pligter mot sin husbonde. Detta hade Jane icke väntat; men motståndet blott eggade heune och hon beslöt att segra, kosta hvad det ville. — Bind två sadlade hästar i afton klockan nio invid ändan af parken och infion er vid samma tid utanför mitt fönster, befallte den unga damen och försökte att se sträng ut, hvarefter hon skiljdes vid den ståndaktige Smith. Van att blindt lyda gjorde Smith som hans unga matmoder befallt, och klockan nio stod han utanför hennes fönster, som straxt derpå öppnades.