Dagens Nyheter – 29 september 1865, sida 2

na ställe, men ännu betrakta sin boskap som sin förnämsta egendom. Ryssland behandlas dock boskapen med mindre omsorg än dess värde fordrar, och don medicinska vetenskapen har icke trängt till a trakter, der Tartaren vallar sin hjord. Den regel, som säger att renlighet belövar sig sjoif, iv nägot känd af de festa af Czarens undersäter; men Tartaren med sitt platta ansigtc, Sina sneda ögon och sin fårskinnspe ls, han bar derom icke den ringaste aning. Folk som höjer sina händer af helig fasa, då de se hur menniskor och svin lefva tillsammans i eo irländsk hydda, skulle helt säkert förlora sansen om de måste spisa middag hos en rysk jordbrukare, som likväl kan vara tio gånger rikare än den stackars irlindaren, hvilken knappt kan betala sin skatt. När hyddan liknar allt annat än en menniskoboning, så kan man förestilla sig det tillstånd, hvari ladugårdarne befinna sig. Kossacken är just ingen ömhjertad varelse; den som råkar ut för hans lans i kriget kan icke vänta någon barmhertighet, och mot sin boskap är han icke stort menskligare. Hans stackars kreatur få kännas vid att dagligen draga tungt lastade farkoster utefter ae kanaler som gå genom hans fält. Han vet att det stränga arbetet dödar hans utmegrade kreatur, men han är fattig och genom att fortskaffi. fartygen förijenar han rublar fortare än om han skulle drifva sin boskap till aflägsna marknader. Men så kommer dena tiden då den skarpa kylan förbyter gig i brännande hetta och då får boskapsegaren plikta för det han vanvårdat sina kreatur. Det finns icke något land, som har ett för boskapsbjordarne skadligare klimat än Ryssland, och just der vårdslösas kreaturen mest. Derför kommer också med sommarhettan den af orenlighet och dålig föda orsakade pesten och slår ned hjordarne i mängd. Då höjes veklagan i de arma boskapsegarnes hem; men det är då för sent. Pesten anses för ett straff från himlen, och icke såsom en följd af menviskors vårdslöshet, hvarför man kallar presterna till hjelp i nöden; men pesten går dock sin gång till dess den af naturliga skäl hämmas och försvinner. Detta missförhållande existerar dock icke engamt i Ryssland. Boskapshjordar föras beständigt öfver gränsen från Ryssland till Österrike och medföra giftet till Magyarernas hem. Tid efter annan härjas derag hjordar of den förfärliga sjukdomen, och då den utbryter hos någon anges denne som en pariah. iians gard afstinges från all gemenskap med graungärdarne, han och hans hustru, hans tjenare och fräralingen som kommer i beröring med honom, alla skys af det öfriga folket ; men sådana mått och steg äro svåra att taga i många delar af det stora kejsardömet, hvarför också sjukdomens härjningar sprida sig vida omkring.