Dagens Nyheter – 29 september 1865, sida 2

gen i hans sm: ;dja. Jag sntog gonast sabud och beslöt alv spara ihop så mycket j:g kunde af förijensten för att med det allra första komma i tillfälle att fortsätta resan inåt landet, köpa verktyg ger m. m. Jag var fullt öfvertygad om att jag skulle träffa er vid erufvorna. Jag stannade qvar tre månader hos 1tysken, och under denna tid sökte jag på alla upptänkliga sätt skoffa mig några upplysaingar om er, men förgäfves. Jag ville icko gerna lemna min plats, ty som ni veta, på den ston som rullar växer ingen mossa. Ki loppet af ire månader köpte sig lysken e en maskin som blåste bättre än jag. I nittio dagars tid hade jag lidit hungerns qval och dock uppgingo mina besparingar endast till tolf dollars. Jag tvekade likväl icke, utan köpte mig en hacka och begaf mig ut på vandring. Jag hade qvar i fickan en papperslapp, hvarpå de personers adresser, som behöfde fårvaktare, voro uppskrifna. Det var en ressurg att tillgripa i högsta nödfall. Tredje dagen efter min affird från Melbourne, följde jag utefter den lilla Yarra-flodeus strand. Jag var på väg till Bland-bergen, hvarest man nyss förut upptäckt guld. Lägerplatsen Wnittleseas postvagn passerade förbi mig, förspänd med fyra präktiga hästar. Ni torde nu vara goda och höra uppmärksamt på, ty nu börjar ett äfventyr. På vagnens kuskbock sait. en gosse, klädd såsom bretagnparne bruka och som genom en åtbörd med handen önskade mig lycka på regan. Jag tyceker om bretagnare, derföre att Nannon ir från Bretagne. I det ögonblick då postvagnen vid