Dagens Nyheter – 28 september 1865, sida 1

lender utgöras hofslaterra af sammanräknadt Ila två hundra nittiosju hoffunktionärer som tillika äro adeismiu och säkerligen alla kunna erhålla säte på riddarhuset. Om ulla degsa 297 ledamöter komme på riddarhuset och kunde förmås, att såsom det höfves botvets män, visa sin lojåtet för regeriogen och sin tillgifvenhet för konungen med ait votera för försluge:, så gingo det bestämdt igenom; iy hele act tale 4 of närvarande ledamöter i deiia stånd har ännu aldrig vid någon frågas afgörande gått öfver fem hundra, Men sntag att till och med tredjedelen af hyvarjebanda skäl afgår, cler till och med iall underdånighet voterar mot konungen, medan de med god smak rangera sig bland hofuppvaktRingen och solo sig i tronens glans vid högtidliga tillfällen, så måtto det e)j vara Öfverdrifvet atv Loppasg, att H. Maj:l ekulle vara i stånd att förmå de två tredjedelarno att uuderstödja hans regering, för att göra et slut på den tidens oxo, som aldrig skal! upphöra förr än representationsproblemet är lust. Autagom ytteriigere ott I7 af dei kalendern upptsagoa bofunktionärersa icke kunde infinna sig på riddarhuset. Om då at de 200 tillstädeskomna, Wwå tredjedelar voterado för, och cn tredjedel mot. förslaget, så funnes här band 200 ledamöter eu öfvervigt ut 06. Om bela antalet voterande antages bifva 459, och 226 sölunda boköldes ut 13 förslaget igenom, så vore frågan att bland de ike un hofstaten hörande erhåula 126 röster for förslaget. Det förekommer i hög grad sannolikt ot! denna foörhoppmiug kunde realiseras, ora man tager i betraktande, 1:0) Pot antal af iandtadeln som inser nödvändigheter att komma vill eit slut med denna så godt som ifran vårt nuvarande stetsskicks införande ständigt öiverhängavde angelägenhet; 2:00) De fö deembetsmär, som af pligtkänsla och öivertygelse icko anse sig böra arbeta emot uten Sör regeringen, och 3:00) En stor mängd yngre de! officerare, dels civua tjenstemän, på hvilka öfveriygelsen att konunvger med allvar Vill sakens framgång, ofelbars komme att utöfva en helsosam inverkan, Uian ait undorskatia den roll, som tanken på cgen eller ståndsfördel, eller ifrån barndomen förutfattade meningar kunna spela i detta drama, torde man likväl! kunna förutsätta alt åtminstone hos halfva antaiet tanken på fäderneslandets framtid och öfvertygelsen om att reformfrågan icke kan falla, utan återkommer mera påträngande ofter hvarje nederlag, skall kunna motväga egennyttan eller fördomen. Se acr hvarföro det icke bör vara öfverdrifvet at föreställa sis, att utgången hufvudsakligen beror på stt konungen kan räkna på hofvels trobet i den måt!liga proportion, scm här ofvan än uppgiivet. Det skall derföre blifva intressant avt förrimma, huruvida något bemödande från regeripgens sida kommer alt göras för att kunna räkna på hofvets understöd.