Dagens Nyheter – 28 september 1865, sida 1

— Jag tog en . bandfull på prof, genmälde Roger. Malgaches näsborrar vidgade sig. En mörkblå rand blef synlig under hans tindrande ögon. Grelet skrattade. Mornaix var blek, och hans lemmar rördes af en nervös darrning. Roger ensam var sig fullkomligt lik. Sedan han delat guldsanden, gjorde han detsamma med mynthögen. Nästan alla ländors mynt voro representerade i denna. Roger hade icke misstagit sig mycket i sin beräkning. När delningen var slutad hade hvar och en af de fyra äfventyrarne omkring fomiontusca francs framför sig på bordet. Under en stund herrskade en glad tystnöd. Alla njöto vid tanken på den förändring i deras belägenhet, som denns afton medfört. Likasom genom ett trollslag hade mod och vilförsigt återtagit herraväldet öfver deras gjäl. Snart brast glädjen ut. Roger gaf befallning om att rigeln skulle dragas från dörren. Ailt guld hade då försvunnit. Grelot, som erfor ett oemotstånåligt begär att göra Infteprång, var i et enda hopp vid dörren; rigeln sköts ifiån, och den uppsluppDa parisaren promenerade på händerna ut i gubben Georgies kök. — Vin! Vin! ropade de, som sutto kring bordet. — Vin! upprepade Grelot, stående på hufvudet. . Med en volt kom han på benen igen, och ropade med en röst, som förrådde haus hjertas obiandade glädje: