Dagens Nyheter – 25 september 1865, sida 2

Bref från en Svensk utvandrare. Newyork d. 31 aug. Efter en i allo lycklig resa är jag nu kommen till mina önskningars mål, Newyork. Efter att via Göteborg och Hull hafva kommit till Liverpool lemnade jag denna sistnämnda stad d. 20 juli på ångaren Kangaroo 1 stället för på City of Boston, med hvilken jag beräknat att fara. Dagen derefter på middagen kommo vi till Queenstown i Irland; der togs öfver 200 passagerare ombord, så att vi nu voro omkring 500 passagerare af alla nationer, Engelsmän, Irländare, Skottar, Holländare, Tyskar, Fransmän, Polska judar och — 2 svenskar, jag och en vid namn Blomqvist, som förut varit steward på ångf. Bore; alla öfriga svenskar, som hade köpt biljetter i Göteborg, reste med City of Boston, så att vi blefvo ensamma lemnade bland en sådan mängd främlingar. Lyckligtvis kunde jag litet engelska, och jag fick också föra ordet. Samma dag lemnade vi Queenstown och på söndagen och måndagen blåste det obetydligt, dock så mycket att de förlorade aptiten; på tisdagen var vädret utmärkt vackert och hafvet lugnt som en spegel, hvilket fortfor hela vägen, utom då vi passerade Newfoundlands bankar, då vi gingo genom en tjocka som räckte i 2 dagar, under hvilken tid ångskrikan måste gå hvar 5:te minut. Det var rätt lustigt att se stora fiskar leka i vattenbrynet, liksom löjor hemma hos oss, och ibland kommo stora stimm af tumlare och kilade framför bogen på fartyget, liksom ville de drifva gäck med oss som inte kunde komma så fort som de. Man kunde icke öngeka sig härligare resväder än vi hade, lugnt och varmt, präktiga solnedgångar och vackert månsken, så att jag tillbragte min mesta tid på däck. Biljetten från Hull till Newyork kostade 6 pund sterl. (108 rdr), men då skulle man vara tillsammans med alla de andra, både qvinnor och barn, och ingen kan tro hvilken stank det var. Då betalade jag och B. 1 p. sterl. hvardera och då fingo vi en hytt för oss sjelfva akterut, och der lefde vi som herrskap. Någon smittosam sjukdom bröt icke ut under vägen; men många voro sjuka, så att nog hade läkaren praktik, och tack vare honom dog icke en enda. I Liverpool måste vi köpa sängkläder och husgeråd, nemligen en madrass och en puta att ligga på, och ett täcke eller filt att hölja öfver sig; dessutom måste vi ha 1 vattenkanna, 1 thekanna, 1 tallrik, 1 back att få soppa uti, ett mått till kaffetåren, samt knif och gaffel, allt af bleck. Försigtigtvis köpte jag äfven något sardiner, pickles, ost, smör, rökt sill och fikon, hvilket allt var godt att ha under vägen. Maten ombord var ganska god, och icke knusslades det med bitarne. Hvarje morgon kl. 8 ringde den stora vällingsklockan, som också lät höra sig middag och afton, och då måste man passa på med sina pyttsar när de kommo med sina stora kittlar och delade ut sina håfvor. Om morgonen fingo vi nästan ett halfstop kaffe, ett stort färskt bröd och en klick smör. Middagarne vankades vanligtvis ärtsoppa med fläsk, soppan var god, men fläsket fick vara, ty jag var bang för trikiner. Ibland fingo vi salt kött och sluring, en slags köttsoppa. Ett par middagar gaf man oss kabelio, som var oätbar för sälta; men då gaf jag segelsömmaren en dugtig kognackare, och för den fick jag äta i skansen. Om qvällarne serverades the, med cakes i stället för bröd, och nu är matsedeln fullständig. Ombord såldes vin, öl och porter både buteljoch glasvis, och tiden fördrefs så godt sig göra lät; der blåstes valdhorn och flöjt samt spelades viol och accordions, Irländare dansade gige dance, så att jag trodde däcket skulle brista, och under dans och musik försvunno timmarne ganska fort. Fredagen den 11 augusti vid middagstiden fingo visigte på amerikanska kusten; men hela eftermiddagen och den derpå följande natten fingo vi ligga och vänta på lots, oaktadt vi sände upp raketer och brände bengaliska eldar. Ändtligen på morgonen kom lots och klockan 12 den 12 augusti ankrade Kangaroo på Newyorks redd. En ångare kom och förde alla emigranter till Castle Garden, der Oo , nm .våra namn akrafao nunn nach 3 hlafin vilnada