Dagens Nyheter – 21 september 1865, sida 2

har Öresunds-posten fått sig meddeladt, att hela berättelsen saknar grund. 09 Feneralen Ohristian Julius är Meze afled i lördags afton i Köpenhamn, 73 år gammal. Han var född i Helsingör, der f.dren var läkare. År 1807 under engelsmännens unfall på Köpenhamn, blet han anställd såsom styckjunkare vid citadellets artilleri. Nedermera blof han lärare vid artilleriinstitutet och den militära högskolan, hvarifrån han afgick 1842 och placerades såsom major vid ett artilleri-regemente. Då Schlesvig och Holstein år 1848 sökte slita sig lösa från danska vildet och danska arm6en ryckte ut blef de Meza chef för artilleriet. Han ntnämndes derefter till generalmajor. Bfter det general Scbleppegrell stupat vid Siolk öfvertog han dennes befäl och dref fenden på fy! kten. Efter krigets slut blef de Meza artilleriinspektör, men förflyttades 1858 till kommenderande genorali Schesvig, Jutland och på Fyen. I epril 1860 utnämndes han till generallöjtnant och blef sederraera kommenderande general på Seland.; I början af senaste kriget hade han öfverbefälet för danska hären och var utsatt för -mycket klander af de modiga skandinaverna, hvilka ännu i dag icke kunnat få i sitt hufvud att danska armåen var för svag och hade för klena befästningar för alt kunre hålla stånd mot de allierede vid Dannevirke. Bel boltenlösea Jufret — är hvarken Atlanten eller Stilla Hafvet, utan regeringarneg kassakistor. De likna Danaidernas såll: folken gå på och fylla och fylla, men allting rinner igesorm. Oupphörligt låna regeringarne. De sednaste lånen — alla nya eom förra veckan — äro Österrikes lån på 360 millioner rdr, som det söker att få l England ; Spaniens lån på 125 millioner franc som det nu nrgocierar med bankiren P: nåra i Paris; slutligen Egypten, som är vå långt kozramet på civilisationens väg att det håller på att skaffa sig 75 millioner frencs till låns af våra bekanta tyska långifvare, bankirerna rlanger och Oppenheim samt en bank i Paris. Svensäa. I Mexiko (Utårag ur ett bref, dateradt San Francisco då. 11 Bug.) I Mazatlan råkade jag en svensk officer, löjtpant Bråkenhjelm, tjonstgörande i ott regemente chasseurs dåfriquo; han hade nyligen blifvit åtorställd efter blessyrer, som han fått vid ett sammanstötande med en guerillahop; en kula i axeln och ett bajonettstyng i låret voro de souvenirer han medförde från detta möte och var han dessutom nära att blifva tillfångatagen, i hvilken häudelse han troligen blifvit hängd, ly sådan är seden hos en del af de mexikanske gucrilla-anförarue, da de få sina motståndare i sitt våld. En svensk bergsman vid namu Barvuuder, en favatisk ifrare för kejsardömet och fransmännen, adv napefär samtidigt råkat i händerna på ov trupp af det liberala partiet och blef verkligen hängd, men hade troligen kuonat undgå denna obehagliga upphöjelse, om han begagnat ett mera sansådt språk mot sina bödlar. Ridande obeväpaad med min ledsagare i det inre af staten Sinaloa mötte jag i en skog tre mexikanare, två med de långa knifvar (machetis) de vanligen böra, under det den tredje med spänd pistol kom rakt emot mig, frågande om jag var fransman, hvartill jag nat urligtvis svarade nej och fann för tillföllet beqväraligast att gå och gälla för amerikavare. Jag fick derför behålla lifvet och, hvad jag alldeles icke väntude, min börs också. Löjtnant Bråkenhjelw FM som jag börde ut franska officerare, cn tepper och duglig krigare, som också erhållit Hederslegionen för sitt välförhållande. Jag rådde houom att fara hem och icke förspilla sitt lif i ett krig så blottadt på lagrar; han var af samma tanke och är troligen nu på väg till fiderneslandet, ombord på franska korvetten Cordillere, destinerad till Frankrike via Cap Horn. (D A) Nlovekhalnme Möna tsmdstivg.