Dagens Nyheter – 21 september 1865, sida 2

skjuter ntan ait sigta, och skotten gå sålunda vanligen öfver hufvudet i andra väggen. Att våra vänner helskin: ade kommo ur denna gevärseld var ej så underbart; det underbara låg deruti att de sammanträffat i farans stund. — Vi äro riadade emedan vi äro samlade! utropade Mornaix i det han omfaranade Roger. — Hör! ropade Migue!, i det hen lyesnade utåt. — Vi skullo kanske ha tagit mannen och hustruo såsom gisslan. Bullrei uteufor värmade sig. Malgache gick vill dörrea och lysssade — Min gamle vän Roger, åertog Morneiz, hör i landet lönar det visst mödan att taga gisslan! Hvarenda en derute skulle för en handfull guldaand krossa hufvudskålen på sin graone. Värden och hans hustru skulle bara ha varit oss till besvär. Om bröderna Smitb, hvilket är sonnolikt, tänka osa ihjäl oss härlnve, så är det dem fullkonvVigt likgillist, om de steka oss i herr och fru grefvinran Favfares sällskap, eller ensämna. — Fanfare! upprepade Roger, uiksom om detta nvawn hos honom hado uppväckt en aflägsen och dunkel hågkomst. Malgache ålade dem med handen att hålla sig 1ysta. Grelot räknade de i atallet befintliga hästarne, hvilka vöstan alla voro särdeles vackra, Han tycktes vara alldeles försjunken i detta göromål. Pekande på honom, sade Malgeche helt sakta: