Dagens Nyheter – 21 september 1865, sida 1

uti devna aktningsvirdu samling at gentlemen, som sutto vid borden, en stor del hade till yrke att ligga i bakhåll under en buske. Skulle de femton å tjugo pistoler, som funnos i rummet vid detta tillfälle riktas emot denne man eller mot hvarandra? Auledningarne till oro voro så allvarsamma och så naturliga, att det kanhända ej skulle ha blifvit någon strid utaf, om ej en händelse ioträffat, som brutit isen. Stråtröfvarens priäktiga häst, hvilken i saknad af utrymme och frisk luft, kände sig besvärad af tobaksröken och spritångorna, började, skrämd af ljusskenet och menniskomassan, att blifva yster och stegra sig. Krossande allt som kom i vägen, störtade han framåt. Genom den ansträngning, som ryttaren gjorde för att få hästen tillbaka, tappade han den ryktbara hatten, som hade stängt Dawson vägen. Hans hufvud blef sålunda bart, och Dawson utropade genast: i — Den der är inte Gordon Leath! — QGe eld skrek på samma gång Jonathan Smith, i det han afsköt sin karbin. — Den der är en fransk tiggare, som inte en gång är värd nageln på Kriugströvars stortå. Flera skott lossades och man började ropa om hvarann. Den vackra bästen stegrade sig i hela sin längd och sjönk derefter död till marken. I samna ögoublick som Jonatban afsköt sin pisto!, sade Grelot med låg röst: — Nu till facklorna! Detta var resultatet af en plan som un