Dagens Nyheter – 20 september 1865, sida 2

omstandighet ba varit en ytterligare orsak att ge deras knifvar och pistoler ännu mera sysselsättning. Men det gifves namu, af hvilka blotta ljudet injagar förskräckelse. I dessa nyuppodlade länder, likaväl som iganiia verlden, herrska vidskepelse och vantro. Sagan om Gordon Leath, den Gråa Kringströfvarn, denne eviga och ständigt gestaltvexlande röfvare, hade sedan många år tillbaka gått i nejden. Om vinteraftnarne, när guldgräfvarne voro samlade, utgjorde Gordon Lreaths äfventyr berättarnes älsklingsämne. Under dessa hvilostunder uti deras halfvilda lefnadssätt, kunna guldgräfvarne ej rätt lära känna hvarandra, och ofta göra de ej någon bekantskap med hvarandra; eller rättare sagdt: den bekantskap, som de möjligen gjort med hvarandra, är just ej alltid tjenlig att nvifva Ömsesidigt förtroende Suarare får man se motsatsen inträffa. Utom guldgräfvarnr, sm nistan jemt äro beväpnade med spade och hacka, finnes det dessutom äfventyrare, om hvi!kas sysselsättning man tj har någon kunskap, såvida man ej alltförväl känner till arten af deras görornål.