Dagens Nyheter – 20 september 1865, sida 1

stånd, skall bilda sig några skiljda partier at adel å ena sidan, bönder å den andra. Landstingen ha företett bilden af i stillhet och endrägt samlade män, alla nitälskande för sin ort. Om man ännu sport mindre nit, än de sanguiniska hoppats, så synes dock ingen anledning vara att frukta det ju icke nitet växer. Större skulle säkerligen värmen och lifaktigheten ha varit om icke regeringen satt skrankor derför på tvenne sätt. Först genom att i så många län förordna landshöfdingarne till ordförande. Sedan genom att resa upp en — tack vare dessa ordförander — oöfverstiglig hägnad mellan de för hvarje särskildt län gemensamma ärender och sådana ärender, som kunna råka att äfven röra andra län. Vi hafva många landshöfdingar, som äro både dugiiga och humana. Men då de sitta som ordförander lägger detta ändock ett band på diskussionen. — De må vara nyttiga att hafva till hands för att lemna upplysningar och råd, men dessa kunna de gifva utan att sitta som ett slags monitörer; och har tinget avleduving anse dem icke hinderliga som ordförande, så kuuna de väljas dertill. — Hvad olägenhet regeringens förklaring att tingen cj må befatta sig med riksärender kan bereda, det framgick redan första dagen af Stockholms läns pågående laudsting, då Jlandshöfdingenordföranden ville undertrycka en motion angående omreglering af båtsmansroteringen nom länet, på den grunden att båtsmansroteringeun i sin helhet är en sak, som det tillkommer ständerna att besluta öfver. Ju större frihet man lemnar provinsernas i dubbelt hävseende utvalda män att handla, desto bittre frukter skall framtiden komwma att skörda af iandstingens lofvande träd.