Dagens Nyheter – 20 september 1865, sida 1

ropade han. Git akt, Patrik; git akt, Madge, så få ni se hur er far bär sig åt!.., Värd, tag du din; jag tar min! Arrahl arrah! Jag är belönad för alla mina mödor! I detsamma mvärmade ban sig Mornaix, som med en enda rörelse stötte honom tillbaka lika lätt som hade han varit ett barn. Malgache och denne hade hastigt vexlat några ord med hvarandra. De ställde sig rygg mot rygg bakom bordet och ropade på somma gång: — Den som har något otaldt med våra knifvar må komma hit Ett starkt mummel af harm lopp igenom hopen. — De fega uslingarne! De vågade icke en knytnäfvekamp! Ensamma mot trettio förskansade de sig bakom ett bord och beredde sig att så dyrt som möjligt sälja sina lif! De hade, mot trettio revolvrar och trettio knytnäfvar, två knifvar — till att skära rostbiff med, de stackarne! Och nu började cirkeln draga sig tillhopa. Alla sågo hotande ut. De församlade voro fullkomligt ense om, att de båda främlingarne, emedan de vägrat att boxas, hade visat sig ovärdiga att behandlas som menniskor. Man kunde förfara med dem såsom med vilda djur. Fortfarande höllo sig Mornaix och Miguel tätt slutna intill hvarandra och började rygg mot rygg långsamt avancera mot dörren. De insågo båda fullkomligt väl i hvilken fara de sväfvade, men båda hade äfven mycket mod, ty de hade varit med på äfventyr förut, och voro, derföre vana att med lugn skåda döden i ögonen.