Dagens Nyheter – 19 september 1865, sida 2

knifvarne! ropades från alla håll, likasom endost åsynen ar dessa vapen varit en skandal. Hvarhelst än Engelsmännen öro herrar, äfven der den oinskränktaste frihet tyckes råda, finnas vedertagna seder och bruk, hvilka sälla såsom lag, och dessa äro alltid till Enagelsmännens egen förmån. Öfveorallt i Australien, vare sig i städer eller på lägerplatser, gäller regeln att tvistor, af hvad slag de vara må, skola slitas genom boxning. Revolvern och knifven sätta sig väl esomoftast öfver denna lag, men de:hafva dertill ingen häfdvuunen rättighet. Engelsmännen, som veta att betjena sig af knytnäfven såsom af en blyfylld knölpåk, hafva stadgat såsom tillåtligt att slå ihjäl folk med knytnäfven. Vi äro icke angripare, sade Mornaix, och ha derföre rättighet att välja vapen. Ett hotande mummel besvarade denna hans anmärkning. Man kallade honom bandit, tiggare, ja till och med Fransman, denu värsta af alla beskyllningar. Hela hopen skrek med en mun: — Låt oss formera en ring! Det var längesedan vi sågo Rowley slåss. — En boxning på lif och död! Dessa ynkryggar tyckas vara utmerglade, men deha dock muskler; se bara! — Den der golbrända figuren tycks kunna ta ett nappatag ; hans senor. spänna sig som bågsträngar.