Dagens Nyheter – 18 september 1865, sida 1

blef derefter utnämnd tl krigsminister, men inlemnade den 20 december 1848 sin afskedsansökning, då Cavaignac öfverlemnade sin makt åt republikers president. Under presterskapet uppträdde han såsom moderat liberal och ogillade expeditionen till Rom. Då Ryssland ville intervenera i Ungern 1849, antog Lamoriciere en mission till Petersburg, som dock blet utan resultat. 1851 röstade han mot den revision af grundlagen, som tillämnades för att utan någon statskupp kunna förlänga Louis Napoleon Bonapartes makt. Under natten till den 2 december samma år blef Lamoricidre häktad af polisagenter i sin bostad. Man hade vidtagit alla möjliga försigtighetsmått för att försäkra sig om hans person. Han var nemligen så högt älskad inom armån, att hans uppträc :de inför trupperna kunnat gifva en helt annan utgång åt händelserna. Inbogripen i landsförvisningsdekretet, fördes han af polisbetjenter ej blott till gränsen utan ända tll Köln, således långt in på preussiskt område bevakad af fransk polig. Sedan hau i anledning af ett af sina barns död fått tillstånd att besöka Frankrike, lemnade han detsamma först åter 1860, för att öfvertaga befälet öfver päfliga armen. Intagen af ett djupt hat till imperialismen, nedböjd genom sitt barns död och sannolikt derigenom blifven något religiös, förnekade han . vid detta tilltälle sina fordna frisinnade åsigter och tillbjöd sin tjenst åt påfven, mot hvars återkomst han röstat 1849. Detta skedde med samtycke af franska regeringen som så mycket heldre gaf sitt samtycke dertill, som den ännu alltid fruktade generalen derigenom måste nedsätta sig i en stor del af sina beundrares ögon. Efter nederlaget vid Castelfidardo återvände XLamoriciere till Frankrike, der han lefde i största indragenhet och endast offentliggjorde en berättelse om sina handliugar såsom öfverbefälhafvare för påfliga armån.