Dagens Nyheter – 18 september 1865, sida 1

stängde utsigien för mig. Jag trodde mig drömma ;f det var en giå gestalt på en ebenholzsva:t häst... — Nå! sade Gordon Leath, behöfde man ej en herde vid nybygget? Han förde handen öfver ögonen och kastade spejande blickar omkring sig. Hans lägel föll i detsamma bredvid mig på marken. Jag hörde hans häst trafva bort och trodde att han uflägsnade sig; men i detsamma lossades tvevne skott, och då jag förde läigeln till mina förtorkade lippar, kom han ridande tillbaka. De begge negrerna hade ej hunnit fiy nog fort; Gordon förde med sig mina kläder och min bössa. — En besynnerlig menniska, mina herrar! Samma dag hade han för tjugufem louisdorer förpassat tvevne Irländare till andra verlden. Nu försökte han få mig till lifs och egnade mig all möjlig omvårdnad. — Hvem rår om hästen med det hvita korset i pannan? frågade en guldgräfvare, som i detsamma inträdde; jag köper den för tjugu once. — Hvar är hästen? frågade Dawson lifligt. — I stallet! — Är han af engelsk race? — Jaha. Dawson steg upp och skyndade ut ur tältet. En häftig rörelse förspordes ibland sällskapet. Den Gråa kringströfvarens namn genomlopp ruiwmet. Andra verldsdelar ha, liksom vårt gamla Europa, sin vidskepelse. Med låg röst yttrades man och man emellan: — Gordon Leath har dött flera gånger.