Dagens Nyheter – 14 september 1865, sida 2

SSA SERA SETSSSEVSAESRASASNARIANE INNER SINE er RUE K INLINE BULK ia IN SRESNNIAAINSRITEKIIR IS ESIERREUEESIN j höfver ban för ett lönande företag nägra raska gossar. — Mig kan han alltid påräkna, ropade Owen, oaktadt hans hustrus ansträngningar att få honom att tiga. Han stötte henne tillbaka och skrek: — En butelj, mitt socker, ännu en butelj sherry! De begge barnen vaknade då och började gråta. Mannen som tagit plats utanför ingången, förblef sittande orörhg med hufvudet begrafI vet emellan begge händerna. — Patron, sade uppasserskan, som frambar buteljen åt Owen; en gosse derute önskar tala vid er. — Huru 8er han ut? frågade Gula fågeln. — Mager och liten, men ung och stark. Gula fågeln försvann genast. Der i landet äro ett par tfjenstfärdiga, starka armar alltid något att stå efter. — Värden har bjudit mig en louisdor om dagen, för att få mig till biträde i köket, sade en tjock, fet och rödblommig tysk; men jag har en hacka och en spade och bör således kunna förtjena 1re gåvger så mycket. En person klädd i trasor och nästan lika mörk till hyn som herr Anejo, trädde nu in i salen och satte sig, utan att säga ett ord, vid ett bord. Trasor väcka der på orten ingen uppmärksamhet; man kan till och med påstå, att de ej bevisa någon fattigdom. (Forts.)