Dagens Nyheter – 13 september 1865, sida 2

jordbrukare; så fredliga äro de Man kan vara säker på att af tio ha minst tre hustru och barn, hvilket bidrager att göra lefnadssättet i dessa besynnerliga samhällen lugnare och trefligare än eljest skulle ha blifvit fallet Gula Fågelns stora källarsal var likväl icke tom, långt derifrån. I det högsta och rymligaste tältet, som stod midt i den grupp, hvilken tillsammans utgjorde herr Isidores etablissement, voro minst tolf olika sällskaper samlade. Somliga spelade, andra drucko, andra åter språkade och några togo sig en lur. Man skulle nästan kunna påstå att alla länder i gamla och nya verlden hade en eller flere representanter i detta tält. Engelsmännen voro naturligtvis de talrikaste, men det fanns der äfven ett temligen stort antal nordamerikanare och folk från Californien, som lemnat detta land, då de fått höra talas om New-Wales och i synnerhet provingen Victorias guldrikedom. Näst engelsmän och amerikanare, voro tyskarne talrikast representerade. Dessa voro här likasom annorstädes lugna och beslutsamma, men saknade denna energi, detta tusan dj—lar i kroppen, som skapar menniskors lycka i verlden. Vårt gamla Frankrike ser dem ofta passera genom sina många provinser och städer sjungande och dansande till stor glädje för våra barn.