Dagens Nyheter – 12 september 1865, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. Bröd sstvaffels tillänm ning t ffafen är en fasa för landets inbyggare, och 2 det fallet stå sydlänningarne låvgt framom oss nordbor i sana humanitet. Vid en afrätining, som nyligen egde rum i Palermo, fanus 1cke en enda åskådare, och de personer som hade sin väg öfver platsen, der schavotten var uppställd, vände med vimjelse bort sina ansigten från den hemska synen. Äfven soldaterna, som Voro posterade vid schavotten, vände bort sina ögon det rysliga ögonblick då bilan föll. Så göra italienarne, då dödsstraffet tilllämpas hos dem, och det gör heder åt deras mensklighetskänsla; men det finns tyvärr allt för många länder, der en motsatt anda råder; der fo:ket strömmar ut till afrättningsplatgerna och finner en stor njutsing i att åskåda en medwmwenniskas gräsliga död. Vi behöfva blott nämna ett par af dessa länder — Eogland och Sverge. Masimirerhaer. Ullen, hvara? dessa schalar vifvag, renas och spiones af iäldre qviavor och fickor, hvarefter garnet säljes af handlande til väfveriegarne, som vanligtvis underhålla ett etablissemang med tre å fyra hundra arbetare, bestående af gamia och unga, män och qvinnor, från fem till och med åttio år. Väfveriegarne betala en skatt från 18 till 50 rupier för hvarje arbetare. Schalarne värderas af Muharnjahs öfverintendent, som då för sin del tager 60 procent af värdet och presenter degsutom. Köpmännen gifva presenter till alla auktoriteter i de länder, hvarigenom deras handel går, och lemna åt dessa