Dagens Nyheter – 11 september 1865, sida 1

Hotellets port öppnades och tillslöts åter. Roger hörde jemna och fasta steg ljuda mot stenläggningen på kajen. Vår notarie hade återtagit sin platsa vid bordet, och doppat pennan i bläcket igen. Men i stället för att skrifva, funderade han och sade till sig sjelf: — De tycka, jag duger till ingenting .,.till rakt ingenting! Han kastade ifrån sig pennan och strök gig i pannan med handen. -— De ha sjelfva sagt det! Han vek ihop det bref han skrifvit till Nannette och stoppade det i fickan. — Och de ha icke så orätt i hvad de säga, mumlade han; jag duger verkligen till platt ingenting. Efter att ha kommit till denna slutsats, sprang han upp som en fjeder, fick tag i sin hatt och skyndade in i det bredvid liggande rummet. De trenne stolarne stodo ännu kring bordet. På detta lågo tre revolvrar och tre dolkar. Roger gick tillbaka in i sitt rum för att taga sin revolver och dolk, ty Mornaix hade utrustat honom som en riktig röfvaranförare. Han bredde ut sin näsduk på bordet, lade alla vapnen på den och gjorde sedan ett knyte. Derefter störtade han utför trapporna och började springa utefter kajen så mycket han förmådde, i den riktning Mornaix och hans följeslagare tagit. Efter ett par minuter blef han varse dem; de gingo framåt med lika lugna och jemna steg.