Dagens Nyheter – 9 september 1865, sida 1

jag kan ju skrifva några ord till henne. Sedan går det allt bättre att skrifva till de andra. Han återtog då det första arket, emedan han tyckte mera om öfverskriften på detta, och snart var peunan i farten, Min lilla goda, älskade! Du måtte väl icke tro, Nannette, att jag lät narra mig. Dertill hade behöfts större slughet än du besitter. Du har velat göra mig ledsen, men det lyckades icke! Jag kallar dig i dag likasom i går min älskade, ilskade, älskade! Älskade hundra gånger! Älskade tusen gånger! Du grät väl bra mycket, sedan du slutat sjunga, eller hur? Vi skola besöka Helga Anna i Auray tillsammans; men vi skola icke gå till henne med nakna fötter utan åka i vagn. Jag kan svära på, att det icke var nägon i garderoben, om icke möjligtvis en kalt. Nej, nej; man hade fått reda på affären med herr Piedaniel och gittermålsförslaget och — hvad vet jag? Man hade råkat i vredesmod, emedan man älskar mycket, mycket sin Roger. Likasom Roger kunde gifta sig Nanuette förutan ! Orsaken hvarföre jag skrifver tll dig är den, att jag icke kan skrifva till någon annan, förrän jag gjort det. Jag är densamma Roger Bontemps, som jag alltid varit. Jag ser icke längre äv näsan är lång och tror icke menniskor om att spela komedi, aldraminst dig, Nannette. Och hvem har lirt dig att spela komedi? Jag skrattar när jag tänker på