Dagens Nyheter – 7 september 1865, sida 1

att Smitharne visst icke förlorat oss ur sigte. Vi blefvo nemligen varse Johannes Döparen, som seglade för god vind och tycktes håna våra bemödanden att undkomma dess ezare. Vår mening var att i London gå ombord på en Australiefarare. Då vianlände dit, voro Smitharne redan der. Miguel sökte upp dem och föreslog att Vi genom öppen och ärlig strid skulle afgöra saken. Jonathan svarade: — Jag köpte Bambo för trettio francs af egaren till perlfisket. Han tillhörde derföre oss, och vi iäro hans lagliga arfvingar. Vi rå om guldtunnan. Han tillade i det han vände honom ryggen: — Nuaranja skoll upplysa oss, hvar den fins. Jag beslöt då att på hvad sätt som helst söka komma i slagsmål med dem; och när jag några dagar sednare träffade dem gaf jag Jonathan ett slag midt i ansigtet vid sjelfva ingången till teatern i Haymarket. Han bleknade, men drog sig tillbaka utan att svara. — Jag vill inte döda er, sade han; ty ni känner hemligheten. Ni skall få betaldt för det der längre fram. Hvad var att göra? Skulle man ännu en gång söka rädda sig genom flykt? I Paris trodde vi oss lättare än annorstädes kunna vilseleda våra förföljare. Vi reste derföre dit. Men det lyckades icke bättre i Paris än i London. Jag kände på mig att vi hade våra fiender i hack och häl efter 088. Jag funderade natt och dag på hur jag skulle kunna narra dem. Min tanke föll på dig. Jag tänkte anförtro Naranja åt dig och