Dagens Nyheter – 6 september 1865, sida 1

figurerat såsom ordningens väktare. Är då riddarevärdigheten ej annat än vanliga drickspengar, som man utdelar till en hygglig betjent eller rask skjutsbonde? Vare detta sagdt hufvudsakligen med fistadt afseende på den mängd utländska ordnar, som just derföre, att de äro oförtjenta, vanpryda måugea svensk mans bröst. Beklagligtvis står det icke mycket bättre till med våra svenska ordnar. Svärdsorden, som egentligen afser den militära förtjensten, utdelas numera i tur, och man bar ofta med förtrytelse sett, huru den förirrat sig till personer utan ail förtjevst eller hvilkas förtjenster legat helt och hållet utom det militära området. Nordstjernan, denna vackra stiftelse tili belöning för vetenskapliga sträfvanden, vittra idrotter och framstående embetsmanna-skick? lighet, är äfven på väg att förlora sin vackra betydelse, Vi hafva nordstjerneriddare i parti: brukspatroner, grosshi odlare, possessionater och bofmän, af hvilka de flesta mera ära guldets och fåfängans trälar än vetenskapernas målsmän. Våra embetsmän lyckliggöras vanligen med nordstjernan efter en tids, 8 å 12 års, tjenstgöriog, utan att något egentligt afseende fästes å den frawstående embetmannaskickligheten, gom borde utgöra hufvudvilkoret. Att då och då hugga i sten betyder så föga, att utfärda en resolution, som saknar allt stöd i lag, är ju blott en småsak, som icke utgör något hinder emot att blifva en välbeställd riddare. Med vår Wasaorden synes det pumera gå mer än vanligt liberalt till. Man är frestad att tro vederbörande hafva antagit kung Fredriks mening: kan De blive lykkelig ved saadan en ting, saa altforgjerne! Vi för vår del ogilla på det högsta ett sådant missbruz. Vi hatva gerna velat föreställa oss, att vid Weasaorden vore fästad föreställningen af en mera allmänt nyttig verksamhet, förenad med uppoffring af tid och mödor i fosterländsk riktning, utan beräkning af egna fördelar.