Dagens Nyheter – 6 september 1865, sida 1

Bet mederna ordensyycklet. I många af våra landsortstidiingar träffar man ofta yttringar af en vida mera demokratisk anda och politiskt sjelfständig karakter in som nu för tiden uppenbara sig i Stockholms-tidningarne. Vi hafva förut anfört en eller annan sådan yttring, och vi tillägga i dag en ny, hemtad ur en insänd artikel i Kristianstadsbladet: Om det är en sanning -och hvem tviflar numera derpå — att uppmuntran och belöningar, med urskiljning och rättvisa utdelade, verka nyttigt och mången gång bidr: ga till att framkalla och underhålla en god medborgerlig anda, så måste deraf konseqvent följa, att samma uppmuntran eller belöning, utdelad utan urskiljning och vära nog orättvist, verkar rent af skadligt, dels derigenom, att den omintetgör värdet af sig sjelf och det goda den borde kunna uträtta, dels och i synnerhet, emedan den gifver näring åt cgenkärlek, högmod och fåfänga, hvilka egenskaper utan gensägelse äro särdeles egnade att demoralisera ett folk. Ehuru ofta upprepad, kan denna sanning icke nog framhållas, och föranledas vi särskildt dertill af de under sednare åren och sednaste tiden inträffade ordensutnämningar, af hvilka flera, der all slags förtjenst saknas, som berättigar till riddarevärdighet, icke kunna anses annorlunda än såsom ett gyckel med belöningarne eller drift med den som utgör dess föremål. HBEller hvad annat skall man tänka och tro, då en riddareorden tilldelas personer utan all annan förtjenst, än den, att för en dag, ofta endast några timmar, hafva omgifvit och passat en kongl. person, eller helsst honom välkommen vid inträdet till en stad, som han nödgats passera, eller anfört en deputation, som inbjudit honom till en fest, eller rest före hans vagn och Je VA TA 2 IT DEAN FTV RFA PER MS RAN YR YT RIVER I GT RNE FEAR RAP RY RANN