Dagens Nyheter – 4 september 1865, sida 2

tet, att han (käranden) tagit af daga 9 stycken — höns, svaranden tillhöriga. För att fria sig från beskyllningen att vara giftblandare och hönsmördare samt få sin oskuld tydligen lagd i dagen, hade käranden stämt svaranden till rätta, och påstod nu, att hönsen, enligt hans förmenande, icke dött af gift, utan sannolikt af hunger och vanvård. Svaranden förklarade, att han aldrig beskyllt käranden för förgiftningen, utan endast yttra misstankar mot honom, hvartill käranden gifvit honom anledning derigenom, att han uttalat hotelser, Så skulle käranden hotat att slå svaranden, om det också skulle kosta 100 rdr, och utöfvat ett ordentligt spioneri på alla som gått in till svaranden. Dessa hade af käranden sedermera blifvit tillfrågade: Hvad säger han (svaranden) om mig; påstår han att jag gett ihjäl hönsen 0. s8. v.n För att visa att hönsen icke dött en naturlig död eller omkommit af svält, inlemnade svaranden ett obduktionsprotokoll öfver fyra af liken, utfärdadt från veterinärinrättningen. Protokollet upptog en omständlig redogörelse för yttre och inre besigtningen, samt slutade med en attest om dödsorsaken, angifvande denna vara fosforförgiftning. Alla 9 hönsen hade dött nästan samtid:gt, 4 inom en timma och de 5 andra efter ett par timmar. Käranden förbehöll sig att annan dag få höra vittnen, för att freda sig för misstanken att vara hönsens: baneman, och uppsköts målet af denna anledning till annan dag. (A. B.)