Dagens Nyheter – 4 september 1865, sida 2

my.iader stjernor. Plötsligt tyckte hon sig midt i qvällens stillhet urskilja ett jemrande läte, ett doft men återhållet ångestrop. Naranja är från ett land, der qvinnorna kallblodigt kunna åse, huru så väl menniskor som: djur på det grymmaste sätt pinas och slagtas; men -hon är icke lik sitt lands qvinnor; det enda hon har gemensamt med dem, är behofvet af att älska med hela sin själ. Hon har ett riktigt guldhjerta. Hela natten tänkte hon bara på de klagorop hon hört. Grelot hade frågat efter, om någon af besättningen var sjuk, eller om BSmitharne längst rer i lastrummet låtit verkställa en sådan der ohygglig afstrafning, hvarigenom vissa skeppsbefälhafvare söka hålla sig i respekt. Men intet af detta hade skett. Alla man ombord voro friska och sunda, och besättninge förde muntert lif. Hvarifrån kom då det jemrande lätet? Följande dagen hörde Naranja det också, men då icke ensam. Jag stod och vaggade henne, der hon låg i sin lätta hängmatta som var uppfästad vid vanterna på babords sida, då jag helt hastigt såg henne spritta till och blekna. Ett hjertslitande nödrop hördes från lastrummet. Omedelbart derefter uppstämde Sam Smith en kroolsk visa och öfverröstade derigenom hvarje annat ljud. Men det hemska skri vi hört ljöd sedan i våra öron. Vi blefvo öfvertygade om, att något ohyggligt dåd föröfvades ombord. Jag behöfver icke särskildt erinra om, att vi i vårt förhållande till Smitharne måste iakttaga den ytterligaste försigtighet. Vi voro på sätt och vis i deras våld; ty i händelse någon missämja och strid uppkommit, hade de fjorton