Dagens Nyheter – 4 september 1865, sida 1

rn — den grad ursinnig var hans glädje. Generalen beiudes med bojor, förklarades för riksförrädare och blef kastad i en fängelsehåla. Herr Fernan hade hört sägas, att de Portugisiska konungarnes hofmän brukade sofva framför dörren till sina herrskares rum. Han lät uppställa sin säng vid ingången till min sängkammare. Jag kunde då sofvai fullkomlig säkerbet. Jag insomnade på höjden af min makt. Följande morgon vaknade jag vid att stormklockan klämtade i full fart. Med dess högtidliga ljud blandade sig snart dånet af muskötsalfvor och en tygellös folkhops skrän. Det stod nemligen så till, att generalen kommit i gunst igen hos sin arn. Man uttalade sig. Jag blef anklagad för och öfverbevisad om åtskilliga brott, och huudrade röster fordrade mitt skuldbelastade hufvud. Åter flödade spirituosa, osktadt den tidiga timman på dagen. Till vapen! till vapen! till vapen! Grelot bar till mig min laddade studsare. Miguel väntade med sadlade hästar uvanför förskansningen, Vi sköto ihjäl ett par personer och togo till flykten, ty vi tyckte, inte var värdt att ställa till ännu en revolution. Sådan är i korthet mexikanska Z ringens historia sedan många är tillbaka. Alltid är det någon herr Fernan och någon herr de Pizarre som täfla om väldet, utan att någondera ha rättighet till detsamma. Mellan dessa båda kan den förstkommande spela rollen af skiljedomaren i fabeln. Jag säger detta, afbröt sig Mornaix, emedan det var min afsigt ait bli skiljedomare.