Gårdagens stora a prisskjutning skall blifva en minnesvärd dag i Stockholms skarpskytteförenings häfder. Kåren har hittills blifvit mera sysselsatt med exercis och manövrer än mången ansett vara ändamålsenligt. Man har trott att styrelsen öfver kåren icke lagt nog vigt uppå skjutfärdighet hos dess medlemmar. Men man har denna sommar sett att styrelsen ingalunda förbiser vigten deraf. Då skjut öfningar mindre idkades af den anledningen alt många skarpskyttar saknade tillfälle att begifva sig till skjutbanan i grannskapet af Roslags tull, har styrelsen föranstaltat om uppförandet af en annan skjutbana på söder. Äfven den ligger visserligen långt ur vägen, men då styrelsen cger ringa medel har den ej kunnat anskaffa en plats belägeov mera centralt. Denna södra bana har redan någon tid varit begagnad, och dess tillgänglighet har bi: dragit att framkalla det stora antal skyttar som i år visat sig värdiga att deltaga i den pågående allmänna prisskjutuingen. Hväarj: sådan skytt är en dyrbar tillökning i Sverges försvarsförmåga och bör blifva en lindrivg i landtförsvarsbudgeten. För hvarje hundratal i marscher och enklare rörelser samt i skjutning öfvade skarpskyttar, som folket frivilligt uppställer, skall det undgå anslagstillökningar