Dagens Nyheter – 2 september 1865, sida 1

fe VV åtnjuta Agars vilkor. Herr Fernans Sara var död, och han lefde som enkling, omgifven af barn, födda af Agarer. Dessa hade varit mycket fruktsamma, ty herr Feraan hale visst Ika många afkomwlingar som Priamus. Hälften af hans betjenter, tredj-delen af hans herdar, tre fjerdedelar af haus pigor voro exligt naturens lag skyldiga honom barnakärlek. Sjelf var herr Fernav hvarken glad eller ledsen åt detta förhållande, utan betraktade med hkgiltig blick denva talrika, mångtärgade afkomma, som hvimlade öfverallt på hans egor. Men någonting högst besynnerligt var, att han oakt:dt detta öfverflod på naturliga arfviogar icke egde cn enda laglig sådan. Sara hade förblifvit ofruktsam, under det att tihustrurna så der ymnigt förökat sig och uppfyllt jorden. Herr Fernan lade icke heiler denna omständighet mycket jå bjertat. Han valle ut den vackraste fickan bland barnskocken, legitimerade heune och upphöjde henne till kronprinsessa. — Hon är ju min afbild, plägade han säga, ehuru hon var skön som Venus, och han en mycket ful karl. Denna ficka var Naranja. Vid den tid då dessa hindeser tilldrogo sig, var Naranja vära femton år. Jag triffade henne icke i hennes fars hus, emedan Apscherna en månad förut ströfvat omkring i trakten och röfvat gqviunor. Herr Feruan berättade mig belt lugnt, att Naranjna, haus ögonrster, hade blifvit bortröfvad jemte ett dussin andr: unga fickor, Jag kan icke uppge något skäl hvarföre jag föreslog patrisrken att jag skulle bege mig