Dagens Nyheter – 31 augusti 1865, sida 3

Bor:sfolrsecn. Käranden: Han tog et par stöflor ur min bod och sprang sin väg, och nu påstår hon att det bara var ett skämt. Domaren: Det var att drifva skämtet bra långt. Vittnet: (infallande) Ja, hanv hade hunnit fyrtio alnar när jag tog honom. Färdomsprof. En gammal välgörande dame hade inrättat en skola för barn och hade allt i ordning, då hon plötsligt märkte att hon glömt något. — Res genast in till trödgårdsmästaren och köp några äppelträd, som vi skola plantera på gården, befallte damen sin gemle trotjenare. — Ack, hennes nåd tänker då på allting, och de små skola nog bli glada, när de en gång få smaka på de goda äpplena, sade den gamle tjenaren. — De skola inte vara för att äta, upplyste damen. — Jaså, det är för att göra äppelkaka af dem? — Nej, kära Frans, det är för att lära barnen motstå frestelsen. Pörhasfad skänk. En resande ombord på en ångbåt vaknade en morgon ute på hafvet och kände sig aufiktad af sjösjuka. Då plågorna voro som värst inkom uppassaren i hytten ooh begärde att få taga ut stöflorna. — Ja, tag dem du, kära gosse, jag behöfver dem aldrig mer, klagade den sjuke i sin förtviflan. Mot middagen inlöpte ångbåten i hamn och den sjuke passageraren blef åter kry; men då han ämnade gå upp i land, fann han att hans stöflor voro borta. Förgäfves sökte han nere i salongen, och gick slutligen i strumpfötterna upp på däck. När han kom upp fick han s8e uppassaren som spatserade fram och tillbaka på kajen, och vid nogare efterseende såg den resande att uppassaren var iklädd hans blanklädersstöflor. Den resande svor öfver uppassaren, och ropade att han skulle komma ombord med stöflorna; men denne påstod att han en gång fått dem och den resande måste beqväma sig att köpa igen sina stöflor af uppassaren. Näll summa. Den summa som förlidet år utgick från England, som intresse och afbetalning på statsskulden, uppgick till det lilla nätta beloppet af 425,151,432 rdr.