Dagens Nyheter – 31 augusti 1865, sida 3

Tobaksrökningen. En icke rökande engelsman yttrar sig öfver detta ämne på följande sitt: Som jag sjelficke röker, så kan jag ej på något vis inse tobakens förtjenster; men dagliga omständigheter öfvertyga mig om, att det är en förderflig och kostsam ovana. Att röka är en osed, som alltmer och mer tilltagit i England, och nu är tobakspipan för bonden detsamma Bom opium är för den kinesiska mandarinen. En fattig man inbillar sig att han icke kan lefva utan sin pipa: men om han ville försöka att så småningom vänja sig af med den, så skulle han snart inse, att han den förutan lefver friskare och lyckligare, ty pipan smakar icke rätt bra förrän han får dricka på samma gång, och börjar en fattig man väl att dricka, så har han svårt att motstå begäret att drieka mycket, och blir på det viset en drinkare. Huru många menniskor hafva ej blifvit olyckliga genom dryckenskap? och kanhända började de först att dricka sedan deras läppar och gom voro förtorkade af tobaksrökning! Pojkarne i skolan röka derför att de tycka det är manligt; till en början bli de sjuka, men de vänja sig småningom och snart kunna de icke vara utan sin dagliga cigarr. Begäret tilltager; när de bhfvit manliga att röka vilja de äfven vara manliga att dricka, och blifva så till slutet drinkare, ty de ha ej förstånd att lägga band på sig, utan öfverlemna sig hejdlöst åt sitt så kallade nöje. Att röka förvirrar bjernan, och då gossarne skola läsa sin latinska grammatika, tänka de i stället på cigarren och pipan. Högst få menniskor knova röka tidigt om morgonen på fastande mage utan att känna sig illamående, och då det är så skadligt för fullvuxna menniskor, huru mycket mer skall det icke då vara för den uppvexande ungdomen, som förslösar icke blott sin dyrbara tid, utan äfven förstör sin hjerna och gin matsmältning, blott för en falsk tro att de derigenom visa sig manliga. Att röka tobak försvagar själskrafterna, hindrar ungdomens växt, och gör slutligen ynagligen omöjlig för fruntimmerssällskap, emedan han är inpyrd med den gemena lukt, som karakteriserar vana tobaksrökare. En annan engelsman, sjelf rökare, yttrar om samma ämne: Vet har ofta blifvit anmärkt att tobaksrökning lockar fram saliven, som är så nödvändig för matsmältningen, och att det derför är nyttigt atv röka straxt efter måltiden. Det är möjligt att det fions personer som befiuna sig väl af detta system; men min genom erfarenhet stadgade öfvertygelse är, att en person, som är stark rökare, icke på några vilkor bör röka straxt efter måltiden, utan vänta en timma, tills matsmältningen försiggålt, ty om han spottar under rökningen, så går saliven bort, och om han icke spottar, så blandas saliven, och följaktligen äfven födan, med tobaksolja, som under tidernas lopp förderfvar magen, förorsakar oordningar i matgmältningsorganerna, och en sjuklig, aldrig försvinnande slapphet i hjernan.