Dagens Nyheter – 28 augusti 1865, sida 1

— Talade de ej om någon annan än Naranja? — Jo, naturligtvis äfven om den person de förföljde... honom kallade de grefyen. — Är detta allt? — Nej; jag har ännu inte sagt dig, hvad som mest förvånade mig: äfven jag blef namngifven, kan du tro? — Du! geomälde Bobeort icke utan förvåning. — Just jag... Men, afbröt ban sig tvärt, när jag tänker på saken, så är det du, som de menade med grefven. Du sade ju nyss, att du i det der brefvet till mig kallat dig grefve af Belton. — Jo, svarade Mornaix lugnt. Jag är den, de söka; de ha följt mig hem till dig och de följa mig öfver hela verlden. .. Han reste sig höftigt upp och sökte genomskåda halfdunklet. — Skulle. de vara oss på spåren, sade. Roger, oaktadt så mårga försigtighetsmått! — Om de inte funnit våra spår ännu, så skola de finna dem, svarade Mornaix. — Ha de då någon rättighet öfver din person? — Rättigheterna äro olika i olika länder, svarade Robert. Han tillade, vändande sig till Grelot: — Håll ögonen öppnva! — Jag är vaken, genmälde denne. Det är nu andra gången jag ser en damhvirfvel derborta... Kanske är det vinden som... Mornaiz vände sig hastigt om och gaf hästarne ett par duktiga piskslängar. Vagnen ilade som vinden.