Dagens Nyheter – 24 augusti 1865, sida 1

menniska till döden, skulle jag sedan aldrig få en blund i mina ögon. Notariatet deremot försäkrar mig om ett lugnt och sorgfritt lif. Ditåt står min håg... Dessutom harjag min mor, ser du; om jag inte vore fredlig och stillsam af mig, skulle hon känna sig olycklig. När tid blir, skall jag gifta mig med en liten mild och god mamsell... Vid jernvägsstationen omfamnade de hvarandra med rörelse, ty de hade fästat sig mycket vid hvarandra. — Du skall skrifva till mig ofta, sade Roger med tårar i ögonen. — Ja, ofta... jag må vara nära eller långt härifrån, lycklig eller olycklig... Så lävge jag undertecknar mina bref med Mornaix, är jag ännu i skärselden... Men när du erhåller en skrifvelse med grefve de Belbon inunder, då... De togo hvarandra ännu en gång i famn och Robert for sin väg. Under minst fyra år talade man sedan om Robert-le-Diable och Roger Bontemps i Henrik IV:s skola. Ännu i dag fortlefva bland skolgossarne vissa sägner om deras lyckade pojkstreck. Robert skref i början mycket ofta, men sedan allt mer och mer sällan. Hans sista bref, som ankom till Paris 1859, var dateradt Arispe i Sonora och undertecknadt ?Mornaix likasom de föregående. Roger hade stannat i Paris. Under någon tid hade han lefvat ett riktigt studentlif, men efter sitt sammanträffande med Nannon blifvit såsom en annan menniska. Detta är i