Dagens Nyheter – 23 augusti 1865, sida 1

Nannon fortfor envist att se på bordet. Hon svarade: — Ni är nu hunnen tillräckligt långt i ålder, för att veta hvad uni bör göra eller låta bli. — Farväl, Nanvnette, sade Roger, djupt bedröfvad. Blif lycklig! — Tack! sade hon, vch lycka till! Roger skyndade ut. Medan han gick utför trapporna, hörde han henno sjunga sista versen i visan: Men tänk om jag ej skatten får Soldat jag blir, och min Cathrine An söka tröst helt säkert går Hän till Matbieyv, till min kusin O, att jag fann den gyllne skatt I skogens villande natt! Roger fortfor att gå utför trapporna; när Nannon gjorde ett litet uppehåll i sången, hörde hon äunu Jjudet af hans steg. Hon började då med refrängen: Till helga Ånna i ÅAuray Med nakna fötter jag vill wa. Hon hann icke längre; det var nu slut med sjelfbeherrskningsförmågan; hon förde båda händerna hårdt mot sitt bröst. Ljudet af Rogers steg hördes ickv mera, Hon föll ned på golfvet, likasom vore hon död. I detta ögonblick öppnades garderobsdörren. Ett fruntimmer, som hade grått hår under sidenhatten, träftde ut i kammaren. Hon såg mycket god och vänlig ut; och ehuru hennes ansigte var illa medfaret af tiden, igenkände man dock deri den unge och vack