Dagens Nyheter – 23 augusti 1865, sida 1

Andra tider, Andra känslor. Svårligen gifves det två folk, mellan hvil ka, i följd af månghundra-åra strider, ett häftigare nationsalbat rådt, än mellan Fransmän och Engelsmän. Med glädje bör hvarje menniskovän se det slockna ut. Och den början som härtill är gjord sedan 1850-telet har funnit eu vacker fortsättning i de förr nästan aldrig annat än under rlatta lag och förstörande fejd sammanträffande flottornas nu fredliga möte i Cherbourg. De känslor som numera lifva de upplyste af de begge folken äro uttalade på följande sätt af två bland deras förnämsta representanter vid detta tillfälle: Då franska sjöministern föreslog skålen för drottning Victoria, yttrade han: Det är för oss en sann tillfredsställelse, som säkert delas af hvarje vän till fosterlandet och menskligheten i allmänhet, att bevittna denna hjertliga, broderliga förening i samma hamn, som redan en gåovg sett kejsaren och drottningen tillsammans. Den flendtliga rivalitetens tid är Gud ske lof förbi. Täflan återstår endast i allt som kan tjena fribetens och upplysningens sak. Historien skall omtala, huru våra flaggor mött hvarandra för att gemensamt öppna en ny och vidsträckt horizont tör den menskliga verksawheten, och huru Vi oegenvyttigt inbjudit alla folk att dela priset för våra bemödanden. Det blir ett vackert blad i historien, som visar att de gamla fördomarne blifvit uppryckta med roten ur båda nationernas hjertan, och att deras näringsflit hand i haod går framåt för att öfverallt sprida välstånd. Ja, hafvets frihet, urbetets fredliga idrotter, handelns välsignelserika eröfringar, det är hvad dessa båda ädla, inför våra ögon förenade flaggor eftersträfva. Måtte Gud städse beskydda dem! Härpå svarade hertigen af Somerset med en skål för kejsaren och yttrade: Jag mottager denna skål för drottningen såsom eit bevis på frauska regeringens hjertliga vänskap. Jag svarar i engelska regeringens namn och är säker om att uttala meningen hos det stora fertalet af engelska folket, då jag säger att England hyser samma känslor för Frankrike och dess herrskare. Jag hoppas att det goda förståndet mellan de båda länderna måtte bli långvarigt, och jag önskar det, emedan detta goda förstånd ej blott befordrar Frankrikes och Englands iycka utan derjemte betryggar framåtskridande och fredens välsignelser åt hela Europ: Jag instämmer i hr ministerns yttrande, att de fiendtliga rivaliteterna lemnat rum för en storsint epok af ömsesidiga försök att, tiflande, upphinna hvarandra, Så ofta Frankrikes och Englands flottor tagit ett gemensamt steg, har det icke skett at eröfringslusta, utan emedan de försökt skaffa aktning åt slutna fördrag och samma fördelar åt andra folk som åt sig sjelfva. Jag hoppas att båda länderna allt framgent skola fortgå på denna väg. Derför utbringar jag en skål för kojsaren, icke blott i engelska regeringens, utan i hvarje upplyst britts namn. AVE RAA —L