Dagens Nyheter – 19 augusti 1865, sida 2

och fortsattes likaså under en vecka — fionden har nu gifvit vika. Hvilka upplyftande scener under äntring och reträtt! Mun erinoradeg dervid alljemt om en rad i första versen af Fredmans epistel n:o 3. Ötver bryderi eller pryderi hos det täcka könet hade man icke fog att klaga. Hvad gör det, gå på bara, ingen bryr sig om det der vid sådana här tillfillen, uppmuntrade de sköna hvarandra iobördeg, och så bar det cf upp och ned i pansarbätterier. och monitorer. Fiendens förekommande vänlighet ökade djerfheten och man slukade, n. b. med ögonen, allt hvad som var att skäda. Meu de barbariska begrepp om allt ryskt, som hos oss äro fådande, var det icke underligt att man var nyfiken och att man förvånades öfver dem vi kalla österns barbarer och öfver deras fartyg. Dessa sednare äro förut så vidlyttigt beskrifna i tidningaroa att vi gifva dem på båten för att i stället tala om barbarerua. Officerarna voro så utmärkt artiga, de följde med oss öfverallt i fartygen, buro våra parasolottor, bjödo oss på förfriskning, deribland champagne o. 8 v. — så yttra sig fruntimren, hvilka blifvit alldeles russifierade, syuneriigen de som råkat ut för någon vacker ryss, och det hufva åtskilliga, hvilka förut trovt att en ryss omöjligen kunde vara vacker. På de större fartygen har, till besökandea nöje, vanligen utförts musik, riktigt vacker musik. Kan man mer begära? Nej visst icke, och likväl har artigheten gått ännu läogre. KRyssarne ha slutligen bjudit på en bal, så lysande att N. Dagl. Alleh. trodde att en stor eldsvåda timat i Wuxholmstrakten. Huru ser då en rysk gjöotficver ut, torde vi fråga — ni, mina vänner i lundsorien som aldrig få se ett sådant underverk Som en vanlig menniska iklädd mörkgrön rock med guldeller silfverkluffar på axlarna. Guldbroderi på krage och epåletter pryda det högre befälet. Medaljer och ordnar förekomma i myckenhet. — Under sommarn består kostymen för öfrigt af hvita byxor, hvit väst och hvit mössa, lik våra Upsalastudenters, men med vidare kulle och mycket hvitare än studenternas mössor vanligen äro. Mauskapet var alldeles hvitklädt, med undantag af en del Bom hade blå skjortor med gula ränder och blanklädershattar. Jemförda med våra båtsmän hade de ryska ingenting att beklaga sig öfver, hvad utseende och hållning beträffar, om man betraktade dem med opartiska ögon. Befälet talade i allmänhet, utom ryska, vanligen franska eller tyska språket. Mera sällan hördes engelska, svenska och finska språken, men de talades dock — således tillsammans 6 språk, hvilket var alldeles tillräckligt för att åstadkomma en viss förbistring. Såväl befäl som manskap synteg, att döma af olikheten i utseendet, vara från vidt skilda delar af det stora ryska riket. Ryssarna hafva genom sin ådagalagda humanitet i allmänhet efterlemnat ett godt intryck hos alla rättsinniga och oförvillade Stockholmare, hvilka lönat lika med lika; det har endast varit bättre och finare pöbel förbehållet, att kränka den så mycket omtalade urgamla svenska gästfriheten. Det berättas att på offentligt ställe uppassaren nekat servera hvad ryska officerare reqvirerat och att åkare nekat köra eller försökt tillskansa sig oskapligt hög lega De som varit utsatta för dylika streck äro antagligen så upplysta om våra förhållanden, att de icke tillräkna hela nationen den råhet de funnit hos några individer, men det arma folket af gemenskapen, som är alldeles otillräkneligt i politiskt afseende och som icke har någon aning om naätionalhat mot oss, måtte storligen förundrat sig öfver att det, oaktadt sin godmodiga fredlighet, blifvit våldfördt af ett folk som kallas gistfritt och upplyst. Storfursten Konstantins utseende är svårt att beskrifva. Han är af medellängd och undersättsig, har ljust hår och skägg samt blå ögon, hviikas uttryck dock skymmes af glasögon. Han ser ingenting ut, skulle man kunna säga, men då man vet att han är storfurste af Ryssland och att han varit upphof till eller i väsendtlig mån befordrat flera fram