Dagens Nyheter – 19 augusti 1865, sida 2

Bref till vännerna i landsorten. Is sont passes ces jours de fetes — Ryssen är faren, allt är snart som en dröm, som cn saga 1 dvana orsliga tid, då märkliga händelser oupphörligt aflösa hvarandra. För icke länge sedan ljödo de förr så hemska orden ryssen kommer och straxt derpå ryssen är kommen, hu då! Ryska flottan, deu fruktansvärdaste flotta, som någonsin gästat våra farvatten, skulle få gå förbi Waxholms fästning, rakt på hutvudstaden! Det var någonting ovrhördt, att släppa en fionde så nära, tyckte man, oaktadt det förtroende man med skä. kunde sitta till kastellet med dess salut-kanoner och besättning. B söket kom så öfverraskande att man knappt hade tid att förvånas. Visserligen tog betäuksambheten ut sin rätt hos somliga, men snart kom man till den öfvertygelsen att meningen väl ej kunde vara att skjuta ned Stockholm denua gång, utan att det på siv höjd gällde aw tillntetgöra fölerneslandet, nemigen tidningen som missbrukar detta namn. Afsigten kunde ju annars möjligen vara den att af artighet visa o83 huru tre sveuska uppfiuningar — nemligen Joha Ericssons monitor och propeller samt Dahlgrens kanoner — taga sig uti skön föreniug, äfvensom huru en örlogsflotta på nyaste modet skall vara beskaffad. Sådaat borde vara lärorikt för oss som skola göra det efter — så godt vi förmå. Just som mun börjat fundera, förkunuade Posttidningen utt feniden bad 088 vura välkormua på en liten visit om bord och — hast du mir gesehen? — genast tog nyfik— — vetgirigheten öfverhand. Män, avinnor och bara kastade sig till tusental i allehanda farkoster och hastade till ryssen på Trälbafvet, der just de farligaste fartygen först attackerades och äntrades. Sjökriget börjades modigt