En Zandahl(eller skandal-) historia, berättad i bref till Carl. Den 14 Augusti. Broder! Du såväl som mången annan har väl varit ute vid den ryska eskadern och betraktat monitorer och pansar, kanoner och flaggor, ryssar och icke-ryssar samt allt annat som varit att bekika och beskåda. Jag för min del har förhållit mig stilla och lugn, och beskedligt stannat hemma, fullt belåten med de skutor, som ligga på strömmen. Rurik tyckes vara ett vidunder af styrka och storlek, men hvad är ändå den emot monitorn, och hvad är denna mot den öfriga delen af eskadern, som ligger och hvilar sig derute på Trälhafvet (ett otäckt namn, isynnerhet nu, då det beherrskas af våra gamla fiender!) Men hvad är ändå allt detta: Eriksonska monitorer, Dahlgrenska kanoner och allt hvad de heta, dessa förstörelseverktyg, — hvad är allt detta mot Zandahls undervattenskanon? Tänk dig 3,000 (säger Tretusen) centner sten inrymda i en gammal före detta roddarbåt, bortsprängda af en obetydlighet. Ja, den Zandahl, han måtte vara ett un