Dagens Nyheter – 14 augusti 1865, sida 3

MO CSES OPP ELAS FIFULE CEC CYCIL händiyt svar från konungen af Preussen. — ——— ar Göken har dårat mig, Mamma: På mera afligsna skogstrakter på landet, der ulltäle till umgävge med tlättbyggdens imnevånare ofta saknas, hafva fordomdazs flerfaidiga vidskepliga sägner varit gägse, och hvilka nu för uden icke håller heit och hållet hunnit försvinna. För icke nång: år sedan inträffade en händelse, som ännu LI fver i fiskt minne, uti en aftlägsen skogboviäxt socken i Uplaud. Eu förmögen Lonudgumma med sin dotter Esa bodde langt uppe i skog n, och deras sysselsävtning bestod lör det mesta uti utt ÖR Bm burkap. Tidigt om morgnsroe väroch sommartiden var det Elsag göromål, utt fösa buskapeu til. skogen och hela dugen vaklu den. Uvg och yr i sin landtliga oskuld fanu hon ett stort nöje uti denna tysselsäivining. Eu morgon om vären under den tiden Gök.n gal, hade hou försotvit sig, och fick ut modren ev sträng tillrättavisnig derföre. 1 sömnyran klädde hon sig i största hast, och med sm lilla matsäckskorg på armen skyndade hon rig till skogen med kreaturen. I bradskan från hemmet fick hon ej tid utt, som vanligt brukades, förtära någon mut. Framkommin vära skopen fick hon höra göken gau, och i förskräckelsen deröfver säppte hon sin. korg, under den tron att någon för hen e obehsglig händ.lse skulle inuan årets slut inträffa. Foktron på den orten var, avt för den, som ötverträdde törstugudörren om morgonen under gökuden, utun att hafva förtärt åtminstove en tugg, så skule alltid någon o yrka eller obehaglig händelse inträtfa. Hos ungdomen, och isyunerbet hos barnen, var den vanan iorotad, utt de om qvällurne vid säng: gå ndet togo n bt bröd med sig, för att vid första uppvaknandet förtäras. Kommen in uti skogen fick Elsa flere gånger höra kuku-ropen, och det grämde henne att hon icke varit så fö sigt:g som de andra flickorna, men det stod nu mera icke ut hje!pa och ansåg hon sig dårad. JIHon vandrade tram och åter, tankfuil, -men bäst det var fick hon höra sammu läte, frambringadt at en framför henne på alstånd stående figur, grön till färgen. Hipen och tförvanad frågade hou sig sjelf: — kan detta vara göken? Figuren nulkades henne, -— och sökte på ett smekande och behagbgt sätt förjaga denna hpaad, hvilket också lätt gick tör sig. Elsa tog sig djerfreten att fåg:: är du göken? — vit smekaude ljud bejakade heunes godmodiga fråga. H pnaden var nu helt och hållet försvunnen. Ett nä mare intresse mellan flickan och göken hade fatt insteg, oh under deras törtroighet fögo timmarna bort som minuter. Aftonen iubröt, -— Elsa hade helt och hållet glömt bort sin hjord, och då hon började att söka fann hon densamina långt framför sig på hemvigen. Modren märkte av hov kom seduare än vanligt med kreuturen, och frågade henne om orsaken dertill. Elsa berättade att bon sett göken, och en så innerligt snäll gök sedan; men tillade att ingen anuun kunde få sc honom, ty om någon foljde med Elsa nästa gång how sku le träffa goken, så skulle han tlyga bort — det hade han sjelf sogt, uttryckligt och bestämdt. — Käsa Elsa, låt wig slippa höra ditt dumma prat, — bed Gud att han bevarar dig från alla oiyckor, och att du må få behålua ditt sunda förnuft, svarade modren på Elsas prat. Dagar och veckor kommo och förgingo. E!ga talade aldrig om annat än sin gnilla och vänliga gök. Hennes tal kom svart fram till folket i byarne neromkring, som förundrade sig storiigen deröfver. Gummor, flickor och barn blefvo alla likasom yra i hufvudet at hvad de börde, och bädo Elsa så euträget att de skulle få följa henne till skogen utt få se göken, — men svaret blef: Nej! — då tlyger han. Modren blef till slut orolig och trodde att något ondt väsen hade träffat Eisa i skogen och förtrollat henne. I sin ångest vände hon Fig till pastorn, som Jlofvade göra hvad han kunde, och utsatte en dag, då han ville taga Elsa i förhör. Pastorn infann sig på den utsatta tiden, oc i mojreos närvaro företogs det boramade förhöret. Sedan pastorn en stunl gamralat om likaldia AMIN före msgt sr utfva An It ban hu 2 R UU — — Jo mm ——-— :—