Dagens Nyheter – 9 augusti 1865, sida 2

vill för sista gången af en uy svensk författare, som synes arta sig bra för dem genre han valt. Tillgången på svenska dramatiska författare börjar småningom ökas och lustspelsrepertoiren blir allt mera fylld med svenska originaler. Det är goda tecken och bör uppmuntra iänvu dera att försöka sin lycka. I ny illustrerad Tidning för i lördags förekommer eu teckning uf O. Anderson öfver sednaste Bellmansfesten på Djurgården, hvilken teckning påkallar utskilliga anmärkningar. Bellmans byst har råkat bli en bisak, som man först vid. närmare påseende finner. i den förmodligen till följd af damm m. m. dimmiga bakgrunden, der en mörk klump föreställer bysten. Figurerna i förgrunden och schveitzeriet Bellmansro äro här hufvudsak, men bland de förra hafva menniskorna blifvit synnerligen illa behandlade. Alla representanter af det otäcka könet äro till den grad otäcka utt man alls icke må undra på att man blund dem ser så få qvinliga varelser. De som flnnes äro icke för vackra. Och sådana lustiga hattar, som hr Anderson satt på sina gubbar hafva väl knappast sina likar i verkligheten. Det är riktiga blyhattar eller skrållor, som, om de funnits vid ifrågavarande tillfälle skulle framkallat mycket löje och sålunda bidragit att göra Bellmansfesten mycket, mycket trefligare äv den var. Nu får man nöja sig med att skratta åt teckningen, och det gör man ovilkorligen, om man har sinne för det komiska, Tänk bara en Bellmansfest framställd på detta sätt och med hästar till hufvudpersoner, det är för rasande lustigt. Den rättvisa måste dock göras hr A., att han naturiroget afbildat en af mansfigurerna, neml. den sem återfinnes i förgrunden något till höger om taflans midt och som påtagligen föreställer en af Stockholms bitvargar ) magistratssekreteraren U. stående midt emot ett fruntimmer med utslaget hår. ) af samma species som komminister B. och Notarien S. ERE ER AN 208 EAT NME EE FO ER PINE OR NET AAA TER