Dagens Nyheter – 9 augusti 1865, sida 2

Om sättet att helsa. Af Aug. Bournonville, Det ligger ju en helsning i hvarje entusiastiskt utrop som naturens skönhet aflockar oss, Vi helsa hafvet, den första vårfågeln och den nyutspruckna löfskogen; sjömannen helsar sitt fiderneslands symbol i den svajande flaggan, och vandraren tornspetseu på sin församlings kyrka; religionens festdagar helsas med klockors klang och koralmusik, fiderneslandets med kanondunder och hurrarop, ja sjelfva grafven fordrar sin salut; och ända ifrån det späda barnet, hvars första artighet består i en kyss på fingret, intill gråhåringen, hvars darrande hand välsignande utsträckes i dödens högtidliga ögonblick, vittnar ju allt om den betydelse som ligger i seden att heilsa. En helsning har ofta större värde för gifvaren än för emottagaren. Det gifves ju bedersbetygelser som bevisas utan minsta afseende på besvaring; ty sydlänningen, som blottar sitt hufvud för korset på landsvägen, araben som bugar sig i öknens sand för den uppgående :solen, och fransmannen som stadmm