Dagens Nyheter – 9 augusti 1865, sida 1

spår efter sig att statistiken ovedersägligt visar att ännu rådande missförhål!anden i folkmängdens tillväxt i Sverge hirleda sig från Carl den tolftes krig. — Å andra sidan visar statistiken lika tydligt huru freden småningom botat skadorna, om den än icke hunnit göra det fullkomligt ännu. Den ryska flottans besök här är således en fredsfest, lik den som vi i fjol firade med anledving af våra sednaste fredsslut med de vestra grannarne. Då man ser besöket af de väldiga förstörelsemaskinerna från denna synpunkt, kan man icke annat än glädjas vid anblicken af dem. Det tjenar till ingenting att söka förneka att ett nationalhat varit rådande mellan Svenskar och Ryssar. Men Vi skulle tro atttiden betydligt har mildrat det. Åtminstone är det icke skäl för oss att hos oss sjelfva underhålla det. Vi må vara betänkta på att försvara vårt land och vårt oberoende om endera blifva angripne, men det vore oklokt att utmana någon af våra grannar genom hat och hämndlystnad för gamla oförrätter. Sverges politik är af naturen gifven. Det har att söka komma i så nära vänskap med Norge, att de båda folken slutligen känna sig som ett och alltid göra gemensam sak mot hvarje anfall å deras kuster. Det förenade Norden, skyddadt af sina naturliga vattengränser, har att sträfva till förkofran i folkmängd och tillväxt i förmögenhet, så att det kan bjuda spetsen åt en fiende och känner sig ega en ställning, värd att försvaras. Det bör icke låta sig af gammalt hat eller fantastiska sympatier förledas till att opåkalladt reta den ena grannen eller truga sin hjelp på den andra. Den som utan öfvermod och utan fjesk sköter sina egna avgelägenheter med allvar och lugn, vinner bästa anseendet och gör på längden bästa gagnet, såväl för sig sjelf som för andra. England och Frankrike förete i dessa dagar alldeles samma skådespel som Sverge och Ryssland. Äfven nämnda stater — fiender sedan åtta hundra år — bekräfta med sina flottors ömsesidiga besök den bättre stämning, som, gedan en klokare politik fått makten, småningom har kommit till stånd mellan dem. Begge de mäktiga staternas representanter och tidningar helsa också med glädje de synbara bevisen på vänskap och fredliga tänkesätt. Om det icke lyckats Napoleon att ännu genomdrifva sitt förslag om en europeisk fredskongress, så är åtminstone flottornas ömsesidiga besök, både här och der, ett tecken till att inga krigiska moln för det närvarande skymma fredens välbehöfliga solsken.