ger; fem minuter sednare var han försänkt i djup sömn. — Mina herrar, sade don Fernando och vände sig till sina vänner, nu tycker jag tiden kan vara inne för er att gå till hvila; jag för min del ämnar vaka en del af natten. Don Pedro, var vid godt mod, vi ha stora anledningar att hoppas; ju mera jag tänker på vår belägenhet, dess mindre förtviflad förefaller den mig; jag tycker det icke skall bli så svårt att rycka rofvet ur tigeros våld, oaktadt han redan har det i sina klor och är färdig att sluka det. Var inte orolig, och om ni i morgon inte skulle finna mig här, så invänta min återkomst; jag blir i alla fall inte länge borta. God natt! Efter att ha yttrat dessa ord, lät jägaren ånyo sitt hufvud nedsjunka mot bröstet och förföll i tankar. Hans vänner märkte, att han ville vara ensam; de respekterade denna hans önskan och aflägsnade sig under tystnad. Några minuter sedvare sofvo, eller tycktes alla de resande sofva, med undantag af don Fernando och de betjenter, som gjorde vakt. —L VV XVII Jagten. Ett majestätiskt lugn herrskade i öknen; endast då och då hördes jaguarernas tjut från ett vattoingsställe i närheten. Heden bijägaren tagit godnatt af dom Pedro och hans in