Dagens Nyheter – 8 augusti 1865, sida 1

skap vid första tillfalle, som erbjöd sig att komma obemärkt undan. Don Fernando fästade på banditen en blick, såsom om han ville läsa i djupet af hans hjerta; men denne uthärdade blicken utan att slå ned ögonen. -— Det är bra, sade han; du har inte ljugit för mig, jag ser det. Huru lävge sedan är det du rymde från Tigerkatten? — Bara fyra da agar, ädle herre. Jag är inte alls hemmastadd i denna del at vildmarken; också irrade jag omkring på måfå, när ödet var nog gynnsamt att sända eri min väg. — Hm! Hög mig nu namnet på de st ställe, dit Pigerkatten ville föra er. — El Voladero de las Animas, svarade vaqueron utan att tycka. kn dödlig blekhet öfverfor plötsligt den unge mannens ansigte; han kände den grymma och oblidkeliga karakteren hos den man, som röfvat bort haus käresta, men han hade dock icke väntat sig att få höra detta namn. — 0! ropade han, den olyckliga är förlorad; den uslingen har fört henne till eit riktigt ormbo. Alla de närvarande ryste. — Känner ni då till ået der förskäckliga stället? frågade don Pedro oroligt — Ack, ja! svarade dona Fernando, öfver Voladero de las Animas hvilar förbannelsen, och icke eng de djerfvuste bijägare våga sig dit utan mycken tvekan. Voladero är ett berg, som på alla sidor är omgifvet af osunda träsk, hvilka tyckas vara hemorten för alla de giftiga ormar, som fionas här i landet. Den starkasto: karl dör inom tio minuter, se