Dagens Nyheter – 2 augusti 1865, sida 2

tändt eld på krutet, som var förvaradt i fästningen. En förfärlig knall lät höra sig. Det knakade i den kolossala stenbyggnadens alla fogningar, den rycktes upp från marken och splittrades i tusen bitar. Ropet Lefve fosterlandet! hade skallat från försvararnes läppar; ctt ögonblick sednare voro de alla döda och deras kroppar stympade. Indianerna stodo qvar nästan förstenade af den rysliga anblicken. Tigerkatten var nu herre öfver presidiet San-Lucar, d. v. 8. öfver den plats der detta stått; ty major Barnum hade svurit på att den ståtliga fästningen aldrig skulle falla i rödskinnens händer, och han hade hållit ord. Don Torribio gret af raseri, då han planterade indianernas totem på en af grushögarne. MM XIV. Hvad sedan hände. Några dagar hade förflutit, sedan presidiet San-Lucar intogs. Byn hade blifvit plundrad och bränd. Endast de förnämsta husen hade undgått förödelsen, emedan Tigerkatten som icke ville lemna de omätliga skatter som funnos i dessa, till rof åt hopen bestämt dem till bostäder åt de förnämsta höfdingarne. Den gamle stråtröfvaren hade valt till boning åt sig det hus, som don Torribio egde